onsdag 19 december 2012

14

Så nära, men ändå så långt ifrån. Som att det du alltid drömt om finns där precis framför dig, men du når inte och du kan inte sträcka dig efter det. Du ser det försvinna iväg och det finns inget du kan göra. Som vatten genom dina fingrar. Omöjligt att greppa. Och plötsligt är allt borta.

lördag 8 december 2012

13

Hur länge till är det värt att kämpa för något som uppenbarligen inte finns? Det var inte det här jag ville ha. Det var inte såhär jag ville att det skulle bli. Jag lovade mig själv att inte falla såhär. Jag lovade mig själv: "aldrig mer komplicerat". Det är nog snart tid att kasta in handduken. Ge upp. Se mig besegrad. Lurad. Sviken. Inse ett "aldrig mer" - och gå vidare. Snart. Snart. Bara lite till.

tisdag 4 december 2012

12

Nothing cures the hurt you bring on by yourself, 
just remembering how we were.

Jag vill bara ha det tillbaka.

måndag 3 december 2012

11

Hur långt man än har kommit, är det alltid längre kvar.

söndag 2 december 2012

10

Jag vill bli tagen med storm. Jag önskar att han hade kämpat lika mycket för mig som jag har kämpat för honom. Jag drömmer om att han någon gång vill ha mig lika mycket. Att han inte kan släppa mig när vi kramas, att han inte kan sluta titta på mig när våra ögon möts och att han bara vill vara nära och aldrig sluta andas in den luft som vi i stunden delar. Att han alltid kommer hålla upp dörren för mig när vi ska någonstans. Överraska med romantiska gester, som blommor och fina ord. Att han någon gång säger "jag vill för evigt vara din" och faller ner på knä. Att han aldrig släpper min hand när jag är osäker, och alltid fångar mig när jag faller. Att han aldrig slutar höra av sig spontant, aldrig slutar viska fina saker när vi ligger nära. Aldrig slutar ta mig på kinden eller slutar smeka mitt hår när han kysser mig. Aldrig slutar finnas, och aldrig låter mig försvinna.

Jag tvivlar mer och mer för var dag som går, att han faktiskt existerar.

lördag 1 december 2012

9

"He is probably not the king of awesome choices"

8

Det är inte konstigt att jag är som jag är, om jag tänker efter. Det är inte konstigt att jag har svårt att lita på andra, det är inte konstigt att jag söker bekräftelse hos andra. Det är inte konstigt att jag hatar alkohol och att jag efter 22 år fortfarande har svårt att acceptera mig själv och se mig själv i ögonen. Det är inte konstigt att jag får smått panik och att hela min värld liksom rasar när jag blir sviken. Det är inte konstigt att jag inte kan vara själv, men samtidigt inte med någon annan, utan att bli för mycket. Jag orkar inte. Var ska jag bli av? Vem ska jag vara? Hur ska jag klara mig? Det är inte konstigt att jag är som jag är, om jag tänker efter - för jag bär på en hemlighet.

7

"Kan du inte spela något gladare?"
"Jag försöker, men det är såhär mitt hjärta låter."

torsdag 29 november 2012

6

Det värsta är att jag lovade mig själv att jag inte skulle falla såhär igen, för det är jobbigt att ständigt plocka upp bitar av sig själv när allt går sönder. Men jag tror att jag faller och jag tappar bort lite av mig själv.

5

Vi gick nära under gatlyktornas sken. Våra kroppar rörde vid varann och våra händer flätades ihop. Jag har aldrig känt såhär. Jag tänkte att det här kanske är början på något nytt. Början på oss. Men sen hände något och jag vet inte om det var livet eller verkligheten som hann ikapp honom. "Det är jobbigt att det blivit såhär, för du är verkligen hur bra, snäll och söt som helst". Jag vet inte hur jag ska vara. Det är svårt att lära sig att tycka om sig själv efter 22 år, när inte ens de här egenskaperna är bra nog för att han ska falla.

onsdag 28 november 2012

4

För mitt hjärtas skull borde jag nog bara låta det vara. Oddsen för att allt vänder till något bra är nog inte så stora, trots allt. Men mitt hjärta är en fighter och vill inte ge upp. Jag vill inte ge upp. Jag vill inte ge upp om honom.

I want to be your last first kiss.

3

This ain't a movie no
No fairy tale conclusion ya'll
It gets more confusing everyday
Sometimes it's heaven sent
Then we head back to hell again
We kiss and we make up on the way

2

Som en blixt från klar himmel. En kemi man inte kan blunda för. Två människor som dras till varandra som magneter och allt bara flyter. Allt går så fort. Vi är nära och jag kan riktigt känna hur hjärtat rusar när hans händer rör vid mig. I magen flyger fjärilar som aldrig någonsin synts till. Jag kan inget annat än att le när jag möter hans blick, och hans leende får mig att smälta. I hans närvaro blir mina knä svaga och jag som i vanliga fall skulle falla blir ståendes där, nära nära, för han håller upp mig. En lycka. En glädje svår att beskriva. Två människor som tycks passa som pusselbitar och allt bara finns där. Tiden går långsamt men känslorna springer ett 100 meters lopp och det som egentligen borde tagit flera veckor, kanske månader, är över på dagar och vi tvingas stanna upp. Vi stannar upp. And this time we´ll take it slow. Cause we´re ordinary people. We should take it slow.

I still put you first.

måndag 26 november 2012

1

Längtan efter ett positivt "när-du-minst-anar-det" ögonblick.