14

Så nära, men ändå så långt ifrån. Som att det du alltid drömt om finns där precis framför dig, men du når inte och du kan inte sträcka dig efter det. Du ser det försvinna iväg och det finns inget du kan göra. Som vatten genom dina fingrar. Omöjligt att greppa. Och plötsligt är allt borta.

13

Hur länge till är det värt att kämpa för något som uppenbarligen inte finns? Det var inte det här jag ville ha. Det var inte såhär jag ville att det skulle bli. Jag lovade mig själv att inte falla såhär. Jag lovade mig själv: "aldrig mer komplicerat". Det är nog snart tid att kasta in handduken. Ge upp. Se mig besegrad. Lurad. Sviken. Inse ett "aldrig mer" - och gå vidare. Snart. Snart. Bara lite till.

12

Nothing cures the hurt you bring on by yourself, 
just remembering how we were.

Jag vill bara ha det tillbaka.

11

Hur långt man än har kommit, är det alltid längre kvar.

10

Jag vill bli tagen med storm. Jag önskar att han hade kämpat lika mycket för mig som jag har kämpat för honom. Jag drömmer om att han någon gång vill ha mig lika mycket. Att han inte kan släppa mig när vi kramas, att han inte kan sluta titta på mig när våra ögon möts och att han bara vill vara nära och aldrig sluta andas in den luft som vi i stunden delar. Att han alltid kommer hålla upp dörren för mig när vi ska någonstans. Överraska med romantiska gester, som blommor och fina ord. Att han någon gång säger "jag vill för evigt vara din" och faller ner på knä. Att han aldrig släpper min hand när jag är osäker, och alltid fångar mig när jag faller. Att han aldrig slutar höra av sig spontant, aldrig slutar viska fina saker när vi ligger nära. Aldrig slutar ta mig på kinden eller slutar smeka mitt hår när han kysser mig. Aldrig slutar finnas, och aldrig låter mig försvinna.

Jag tvivlar mer och mer för var dag som går, att han faktiskt existerar.

9

"He is probably not the king of awesome choices"

8

Det är inte konstigt att jag är som jag är, om jag tänker efter. Det är inte konstigt att jag har svårt att lita på andra, det är inte konstigt att jag söker bekräftelse hos andra. Det är inte konstigt att jag hatar alkohol och att jag efter 22 år fortfarande har svårt att acceptera mig själv och se mig själv i ögonen. Det är inte konstigt att jag får smått panik och att hela min värld liksom rasar när jag blir sviken. Det är inte konstigt att jag inte kan vara själv, men samtidigt inte med någon annan, utan att bli för mycket. Jag orkar inte. Var ska jag bli av? Vem ska jag vara? Hur ska jag klara mig? Det är inte konstigt att jag är som jag är, om jag tänker efter - för jag bär på en hemlighet.

7

"Kan du inte spela något gladare?"
"Jag försöker, men det är såhär mitt hjärta låter."