29

28

Be positive, then everything will come.
Be negative, nothing will come.
Don´t practise with doubt.
- coach

27

Ibland glömmer jag alltihop, som om ingenting hade hänt.
Men när jag sen rör på mig kommer allt tillbaka, som en mardröm dygnet runt.

26

Igår var den stora dagen. Igår var dagen för min första operation och dagen för min första narkos. Igår var dagen som mitt knä skulle lagas och bli bra. Jag låg där. Livrädd. Trots att jag försökte tänka på något finare och något bättre steg min puls i höjden. Känslan av att inte ha kontroll över mig själv är skrämmande. Sköterskan sa "du sover aldrig så tryggt som här", och det hade hon väl rätt i. ag tittade på klockan, 08.10. Det var inte lönt att kämpa emot. Jag kände hur hela kroppen liksom försvann bort och jag somnade. Efter något som bara känts som ett par minuter hör jag röster. "Nu är det klart". Jag orkade inte titta. Kunde inte säga något. Fick nästan tårar i ögonen, för jag hade överlevt. Jag hörde hur de sa "minisken var hel, inget fel på den, det var korsbandet". Det var mitt värsta scenario. De hade sagt till mig att jag hade tur "för det var iallafall inte korsbandet" vid mina två tidigare besök och jag hade känt mig lite lugnare, lite mer säker på min framtid. Men nu. Med den lilla röst jag hade kvar och med den kraft jag hittade inom mig viskade jag med hes röst mitt första ord. "Neeeej". Jag ville inte tro att det var sant. Vad händer nu? Jag visste ingenting och jag orkade inte ens titta. Jag har aldrig varit så trött i hela mitt liv. Jag kämpade mot narkosens tyngd och ville bara vakna. Jag hade syrgas i näsan och en saturationsmätare på fingret och jag vågade knappt röra mig. Det värkte i mitt ben - och jag som hade sagt att jag inte ville ha smärtstillande efteråt. Mitt dumma jag. Jag tittade på klockan, 09.30. Jag fick snart därefter be om något mot s. Att stå ut var bara dumt - och dessutom fruktade jag mitt toabesök som jag verkligen kände var nödvändigt. Så sjukt hjälplös man kan bli. Det gick rätt snabbt därefter. Innan klockan var 13.00 hade jag ätit, fått smärtstillande intravenöst x flera, fått prata med läkaren, fått prata med sjukgymnasten, tagit smärtstillande tabletter och var på väg hem, fortfarande lite bort. Mitt knä kändes gigantiskt stort och det värkte. Det kändes som stygnen skulle spricka. Hur kunde det bli såhär? Hur blir det nu? Rehabiliteringstiden är lång. Jag har ett knä utan ett främre korsband och allt jag vill är att spela badminton. Nu måste jag istället lära mig gå igen och träna upp alla muskler som på väldigt kort märtan tid liksom försvunnit. Om 2-3 månader är det återbesök. Om  2-3 månader faller min andra dom. Blir det en ny operation eller inte? Korsband läker inte, är något jag lärde mig. Är det av så är det. Som ett gummiband. "Men man kan ta en sena från låret och använda som ett korsband". Varför varför varför?

Ledsen, arg och så väldigt besviken. Den första jag ringde efter jag vaknat till var Han. Jag var fortfarande hes och trött men jag vill höra hans röst. Han är just nu det enda som jag kan se som positivt och ändå är det så fruktansvärt komplicerat. Hela mitt liv är en röra. Men så sa han: Du kanske har otur med det där, men tur i kärlek. Och jag log.

25

Jag och Zlatan såhär en måndag, ytterligare 123 sidor. Jag vaknade redan klockan 08.00 och de flesta jobbade, så även arbetarna utanför mitt fönster. Det är sol och vemod. Det här är förhoppningsvis sista dagen i fångenskap. Imorgon opereras mitt knä. Imorgon kanske jag kan gå igen. Idag slog det mig - jag har inte tagit ett steg på 10 dagar, jag som brukar träna och röra på mig varje dag. Jag känner mig mer motiverad än någonsin. Jag ska komma tillbaka. Träna. Bli bra, eller nä, bättre. Och idag fick jag ett kontrakt skickat till mig. Från och med juni är det jag och Li-Ning, lite av en dröm. Och jag ska kämpa mig tillbaka och förbi där jag var. 

Något annat som stärker mig är Han. Trots ett fullspäckat schema lyckades han ta sig tid för att träffa mig. Jag kan inte vara lyckligare än jag är nu. Eller jo. Dagen då det är han och jag på riktigt, det skulle kunna slå känslan jag har nu. Och hans "det kändes som kärlek vid första ögonkastet", "jag vill ha dig" och drömmar om framtiden som inkluderar mig värmer hela vägen in i ett hjärta som slutat tro på kärlek!

24

Jag gav upp om kärleken. Jag orkade inte träffa fler nya människor, jag orkade inte börja om. Jag gav upp och tänkte enbart satsa på mig själv, på mitt mål med träning, badminton.Jag tänkte bli något, göra något av mig själv istället för att ständigt gå och hoppas och drömma om kärlek. Och så började det. "När du minst anar det" kändes så självklart. Tänk er en film där två människor står i vars en del av ett stort rum. Där är 100 tals människor, men på något sätt lyckas de få ögonkontakt och det är som att alla andra försvinner. Har du hört talas om kärlek vid första ögonkastet? frågade han. Lite så är det. Och min mage fylldes med fjärilar som bara flög runt inom mig av lycka. Där var han. Han kom från ingenstans och gick rakt in i mitt hjärta. Givetvis kommer den här historien inte vara en "enkel" kärlekssaga. Givetvis kommer den här också att vara komplicerad och svår och jobbig. Men det här är vår kärlekshistoria - min och hans - och på något vis är det så väldigt, väldigt vackert.

23

It´s a long way down.

22

Sättet han ler när han ser på mig. Sättet hans händer vandrar över min kropp. Sättet han bara kan ligga nära och andas och få tiden att stanna för en stund. Sättet han kysser mig på, som får mitt hjärta att rusa och allt känns så bra. Jag vill bara slå sönder alla klockor och låsa alla dörrar och stanna där med honom. Enkelt. Fint. Utan krav.

21

Ibland är det sådär fruktansvärt svårt att tänka att allting kommer att bli bra. Det är svårt att inte vara orolig över att bli lämnad eller utnyttjad eller att inte vara tillräckligt bra eller intressant. Jag hatar känslan av att ständigt behöva den här bekräftelsen av att allting är bra, av att jag duger och att det fortfarande finns en chans att han vill vara med mig. Bara för att man inte hörs varje dag och hela tiden försvinner inte det som varit - hur svårt ska det vara att förstå det? Hur svårt ska det vara att sluta känna sig orolig över något som för tillfället inte finns? Jag skulle vilja leva för stunden och lita till det som faktiskt har varit och till det som ska komma och till känslan inom mig. Jag skulle vilja känna mig stark och säker. Jag skulle vilja att tanken på att han faktiskt skulle kunna bli kär i mig vore den mest självklara i hela världen. Den här gången har jag bestämt mig. Det här gången ska jag inte låta mig förstöra för mig själv genom att vara "för på" eller "för mycket" eller "för osäker". Den här gången ska jag försöka låta tiden ha sin gång, lita på känslan, tro på att chansen finns och försöka ta död på bekräftelsebehovet inom mig för att faktiskt ge det här en chans. Ibland är det bara sådär fruktansvärt svårt.

20

Nu har det gått en tid och jag har hunnit lägga allt som varit bakom mig och kommit på fötter igen. Ibland behöver man falla lite för att kunna resa sig igen. Och idag känner jag mig lite extra glad och det känns lite extra bra i magen och i hela kroppen. Något som från början verkade omöjligt har idag blivit möjligt och han med de fina ögonen har bjudit på fika, mysig promenad vid havet och en fin kväll ligger framför mig. Det känns som att ingenting är omöjligt och jag känner mig stark och jag står stadigt för första gången på länge. Ibland, när vi ser på varandra, känns det som allting står still. Världen blir suddig men jag ser honom - han med de fina ögonen som ser på mig sådär speciellt, precis sådär som jag älskar.

19

Jag tror att det var över innan det ens började. Men nu är det sagt och nu är det officiellt även för mig. Vi sågs igår. Han sa förlåt. Förlåt för allt. Jag sa jag-är-arg-på-dig men jag vill inte vara arg på honom. Jag är mest ledsen egentligen. Jag har inte gråtit på så väldigt länge, men igår när vi stod där i kylan, mitt emot varandra, fylldes mina ögon med tårar och jag sa att jag ångrar allt, allt från första början - men att jag inte vill ångra något för jag tyckte om dig. Vi kramades länge och tårarna började sakta rinna ner för mina kinder - för det här var sista gången jag skulle få känna honom, sista gången jag skulle få vara nära en av de finaste och största idioter som någonsin tagit sig in i mitt hjärta. Sista gången. Jag vände mig om och gick. Jag ville inte han skulle se mina tårar, se mig ledsen, men jag tror han såg ändå. Och nu är allt över och jag saknar det. Jag saknar honom.

18

I want the world at my feet, even if it´s bittersweet
Wanna stand on my own and put my heart in my own hands

Varför måste det vara så svårt? Varför gör jag det så jävla svårt? Ja, det är nog jag som gör det svårt.

17

Han lovade att aldrig gå igen. Han lovade att jag kunde lita på honom den här gången. Att han inte skulle låta mig falla sådär igen utan att fånga mig. Men han gick. Jag kunde inte lita på honom och jag hoppas  att jag nu har lärt mig att inte lyssna till mitt hjärta - att inte ge av mig själv till någon som inte ger tillbaka - och att lyssna till den där klumpen i magen som säger åt mig att vända om innan det är försent för att jag inte ska bli sådär ledsen och sådär sönder igen.

Hur kommer man över någon man gillar så mycket att man riskerar att förlora lite av sig själv för att vinna hans hjärta?

16

Jag vill bara veta om det är äkta. Om det är på riktigt. Jag vill bara veta om han tänker på mig med, typ varje sekund. Om hans hjärta slår lite snabbare och lite hårdare när han ser mig och när vi är nära. Om han längtar efter mig och önskar att han låg här bredvid. Om han egentligen bara vill springa hit och stanna för alltid, som jag bara vill springa dit och ge av hela mig. Jag vill bara veta om han tänker på mig, när han tänker på framtiden. Om han drömmer om oss och om mig och önskar allt var sanning. Om han någon gång kommer öppna sig och visa hur han känner, berätta om sig själv och om sina hemligheter. Jag vill bara veta om jag någonsin kommer kunna bli en del av hans liv, någon som han bryr sig om och som han aldrig vill förlora. Jag vill bara veta om jag kan lägga mitt hjärta i hans hand och lita på att han aldrig, aldrig kommer släppa taget och låta mig gå förlorad igen.

15

You lose yourself trying to hold on to someone who doesn´t care about losing you.