fredag 3 maj 2013

24

Jag gav upp om kärleken. Jag orkade inte träffa fler nya människor, jag orkade inte börja om. Jag gav upp och tänkte enbart satsa på mig själv, på mitt mål med träning, badminton.Jag tänkte bli något, göra något av mig själv istället för att ständigt gå och hoppas och drömma om kärlek. Och så började det. "När du minst anar det" kändes så självklart. Tänk er en film där två människor står i vars en del av ett stort rum. Där är 100 tals människor, men på något sätt lyckas de få ögonkontakt och det är som att alla andra försvinner. Har du hört talas om kärlek vid första ögonkastet? frågade han. Lite så är det. Och min mage fylldes med fjärilar som bara flög runt inom mig av lycka. Där var han. Han kom från ingenstans och gick rakt in i mitt hjärta. Givetvis kommer den här historien inte vara en "enkel" kärlekssaga. Givetvis kommer den här också att vara komplicerad och svår och jobbig. Men det här är vår kärlekshistoria - min och hans - och på något vis är det så väldigt, väldigt vackert.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar