onsdag 28 november 2012

2

Som en blixt från klar himmel. En kemi man inte kan blunda för. Två människor som dras till varandra som magneter och allt bara flyter. Allt går så fort. Vi är nära och jag kan riktigt känna hur hjärtat rusar när hans händer rör vid mig. I magen flyger fjärilar som aldrig någonsin synts till. Jag kan inget annat än att le när jag möter hans blick, och hans leende får mig att smälta. I hans närvaro blir mina knä svaga och jag som i vanliga fall skulle falla blir ståendes där, nära nära, för han håller upp mig. En lycka. En glädje svår att beskriva. Två människor som tycks passa som pusselbitar och allt bara finns där. Tiden går långsamt men känslorna springer ett 100 meters lopp och det som egentligen borde tagit flera veckor, kanske månader, är över på dagar och vi tvingas stanna upp. Vi stannar upp. And this time we´ll take it slow. Cause we´re ordinary people. We should take it slow.

I still put you first.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar