5

Vi gick nära under gatlyktornas sken. Våra kroppar rörde vid varann och våra händer flätades ihop. Jag har aldrig känt såhär. Jag tänkte att det här kanske är början på något nytt. Början på oss. Men sen hände något och jag vet inte om det var livet eller verkligheten som hann ikapp honom. "Det är jobbigt att det blivit såhär, för du är verkligen hur bra, snäll och söt som helst". Jag vet inte hur jag ska vara. Det är svårt att lära sig att tycka om sig själv efter 22 år, när inte ens de här egenskaperna är bra nog för att han ska falla.