22

Sättet han ler när han ser på mig. Sättet hans händer vandrar över min kropp. Sättet han bara kan ligga nära och andas och få tiden att stanna för en stund. Sättet han kysser mig på, som får mitt hjärta att rusa och allt känns så bra. Jag vill bara slå sönder alla klockor och låsa alla dörrar och stanna där med honom. Enkelt. Fint. Utan krav.

21

Ibland är det sådär fruktansvärt svårt att tänka att allting kommer att bli bra. Det är svårt att inte vara orolig över att bli lämnad eller utnyttjad eller att inte vara tillräckligt bra eller intressant. Jag hatar känslan av att ständigt behöva den här bekräftelsen av att allting är bra, av att jag duger och att det fortfarande finns en chans att han vill vara med mig. Bara för att man inte hörs varje dag och hela tiden försvinner inte det som varit - hur svårt ska det vara att förstå det? Hur svårt ska det vara att sluta känna sig orolig över något som för tillfället inte finns? Jag skulle vilja leva för stunden och lita till det som faktiskt har varit och till det som ska komma och till känslan inom mig. Jag skulle vilja känna mig stark och säker. Jag skulle vilja att tanken på att han faktiskt skulle kunna bli kär i mig vore den mest självklara i hela världen. Den här gången har jag bestämt mig. Det här gången ska jag inte låta mig förstöra för mig själv genom att vara "för på" eller "för mycket" eller "för osäker". Den här gången ska jag försöka låta tiden ha sin gång, lita på känslan, tro på att chansen finns och försöka ta död på bekräftelsebehovet inom mig för att faktiskt ge det här en chans. Ibland är det bara sådär fruktansvärt svårt.

20

Nu har det gått en tid och jag har hunnit lägga allt som varit bakom mig och kommit på fötter igen. Ibland behöver man falla lite för att kunna resa sig igen. Och idag känner jag mig lite extra glad och det känns lite extra bra i magen och i hela kroppen. Något som från början verkade omöjligt har idag blivit möjligt och han med de fina ögonen har bjudit på fika, mysig promenad vid havet och en fin kväll ligger framför mig. Det känns som att ingenting är omöjligt och jag känner mig stark och jag står stadigt för första gången på länge. Ibland, när vi ser på varandra, känns det som allting står still. Världen blir suddig men jag ser honom - han med de fina ögonen som ser på mig sådär speciellt, precis sådär som jag älskar.