20

Nu har det gått en tid och jag har hunnit lägga allt som varit bakom mig och kommit på fötter igen. Ibland behöver man falla lite för att kunna resa sig igen. Och idag känner jag mig lite extra glad och det känns lite extra bra i magen och i hela kroppen. Något som från början verkade omöjligt har idag blivit möjligt och han med de fina ögonen har bjudit på fika, mysig promenad vid havet och en fin kväll ligger framför mig. Det känns som att ingenting är omöjligt och jag känner mig stark och jag står stadigt för första gången på länge. Ibland, när vi ser på varandra, känns det som allting står still. Världen blir suddig men jag ser honom - han med de fina ögonen som ser på mig sådär speciellt, precis sådär som jag älskar.