19

Jag tror att det var över innan det ens började. Men nu är det sagt och nu är det officiellt även för mig. Vi sågs igår. Han sa förlåt. Förlåt för allt. Jag sa jag-är-arg-på-dig men jag vill inte vara arg på honom. Jag är mest ledsen egentligen. Jag har inte gråtit på så väldigt länge, men igår när vi stod där i kylan, mitt emot varandra, fylldes mina ögon med tårar och jag sa att jag ångrar allt, allt från första början - men att jag inte vill ångra något för jag tyckte om dig. Vi kramades länge och tårarna började sakta rinna ner för mina kinder - för det här var sista gången jag skulle få känna honom, sista gången jag skulle få vara nära en av de finaste och största idioter som någonsin tagit sig in i mitt hjärta. Sista gången. Jag vände mig om och gick. Jag ville inte han skulle se mina tårar, se mig ledsen, men jag tror han såg ändå. Och nu är allt över och jag saknar det. Jag saknar honom.