lördag 1 december 2012

8

Det är inte konstigt att jag är som jag är, om jag tänker efter. Det är inte konstigt att jag har svårt att lita på andra, det är inte konstigt att jag söker bekräftelse hos andra. Det är inte konstigt att jag hatar alkohol och att jag efter 22 år fortfarande har svårt att acceptera mig själv och se mig själv i ögonen. Det är inte konstigt att jag får smått panik och att hela min värld liksom rasar när jag blir sviken. Det är inte konstigt att jag inte kan vara själv, men samtidigt inte med någon annan, utan att bli för mycket. Jag orkar inte. Var ska jag bli av? Vem ska jag vara? Hur ska jag klara mig? Det är inte konstigt att jag är som jag är, om jag tänker efter - för jag bär på en hemlighet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar